Ökat genusbistånd till krigshärjade länder

Biståndsorganet Sida skriver i ett pressmeddelande:

"Sveriges stöd till konflikt- och postkonfliktländer har de senaste åren allt mer inriktats på kvinnors säkerhet och på att bekämpa alla former av könsrelaterat våld. Stödet för insatser med jämställdhet som främsta fokus har ökat kraftigt från 119 miljoner kronor 2008 till 771 miljoner 2012".

Krig är fruktansvärt och de flesta som dör i krig är män (även om många kvinnor också dör) och de flesta som våldtas i krig är kvinnor (även om många män också våldtas).

Pressmeddelandet kommer med anledning av att Sida har släppt en ny studie om hur män och kvinnor beskriver sin egen situation i Demokratiska Republiken Kongo, där ett sällsynt blodigt krig har härjat och delvis fortfarande pågår.

I pressmeddelandet framgår också lite om vad Sida vill göra för att motverka misären.

"Studien ger ökad förståelse för hur våldsförebyggande arbete bör utformas med ett brett perspektiv; att ge psykosocialt stöd till dem som deltagit i strider, att få in jämställdhet i grundskolan, att inkludera hela samhället med också religiösa ledare, att slussa in tidigare barnsoldater i samhället igen och att fortsätta stödja kvinnoorganisationer".

Jag har en del bra och en del dåligt att säga om själva studien, men jag ska inte bli långrandig om det.

Utan jag vill istället ifrågasätta varför Sverige använder tre fjärdedelars miljard kronor på ett år på detta sätt i krigshärjade länder. Kommer "jämställdhet i grundskolan" i Kongo att minska dödandet, våldtäkterna och svälten? Jag tvivlar på det.

Bertolt Brecht var en tysk författare och dramatiker som upplevde Första Världskriget i Tyskland, det vill säga, på den förlorande sidan i kriget. Ett av hans mest kända citat är:

"Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral"
(Först kommer käket, sedan kommer moralen)

Jag tror att det ligger mycket i det påståendet. Påståendet har dessutom ett visst stöd i resultaten som Sida presenterar i studien. Om Sida istället skulle fråga kongoleserna själva vad de bäst behöver från utlandet, så tror jag att svenskt genusbistånd kommer långt ned på deras önskelistor.

Även DN skriver om studien.

Pojkbebis dog dagen efter att han blev omskuren

[här fanns tidigare en bild på "omskärelse" som jag numera har tagit bort. Länk till bilden.]

Förra året dog en två veckor gammal pojke i Norge efter att ha blivit "omskuren", eller rättare sagt könsstympad, av en läkare.

Tidningen Aftenposten har intervjuat föräldrarna och har även fått tillgång till norska Socialstyrelsens varningsbrev till de ansvariga läkarna. Föräldrarna berättar:

"Pojken blödde en del när de kom hem, men de antog att det var vanligt. Båda föräldrarna tyckte att han grät fruktansvärt av smärta varje gång mamman bytte blöja. Det kom mindre och mindre blod varje gång hon bytte på honom, och då utgick de från att allt gick åt rätt håll. På natten verkade pojken vara sliten. Han sov mycket och kunde inte äta. På morgonen tyckte mamman att han verkade blek".

Sedan började den lille pojken andas konstigt. Mamman skickade SMS till läkaren som svarade att de borde åka in till läkarkontoret med bebisen. På plats blev han allt blåare och kunde inte svälja, men vårdpersonalen tog inte signalerna på allvar.

Till slut tillkallades ändå ambulans, men det var för sent. Pojken fick hjärtstillestånd och dödförklarades när ambulansen kom fram till sjukhus.

Aftenposten intervjuar även professorn och barnläkaren Trond Markestad, som säger att en liten bebis riskerar att dö efter en blodförlust på cirka 1,5 deciliter. Det kan vara svårt för föräldrar att upptäcka en sådan blodförlust med moderna blöjor som suger upp blod effektivt, menar han.

Efter dödsfallet har det blivit en hård debatt i Norge om könsstympning av pojkar. Motståndare mot sedvänjan har kallats antisemiter och andra tillmälen.

Två forskare i religionsvetenskap skriver i en debattartikel i Aftenposten:

"De allra flesta har insett att omskärelse av flickebarn inte är acceptabelt, oberoende av hur starkt de troende föräldrarna är övertygade om att detta är för barnens bästa. Men när alla de viktigaste argumenten för att tillåta omskärelse av pojkbarn har lika stor giltighet för omskärelse av flickebarn, borde det vara en väckarklocka. Eller är det så att dessa debattörer även vill tillåta omskärelse av flickor?"

Alla nordiska barnombudsmän och en nästintill samlad forskarkår inom barnmedicin är kritisk mot könsstympning av omyndiga pojkar, tillägger de.

I Sverige är könsstympning av pojkar tillåtet om det gäller förhuden och om det utförs av läkare eller en person med särskilt tillstånd. Könsstympning av flickor är däremot totalförbjudet, med fängelse som påföljd.

Uppdatering måndag.

Uppsalatidningen har nyligen skrivit om en läkare i Uppsala som har anmälts sju gånger för misslyckade könsstympningar. I senaste fallet heter pojken Darian, drygt ett år gammal, och vad som hände beskrivs så här:

"Med en sax klippte läkaren av yttersta delen av förhuden. Pojken började blöda kraftigt. 

– Hela lakanet blev blodigt och alla kläder. Blodet verkade inte gå att stoppa. Vi blev helt panikslagna och Darians pappa sa 'nu får han inte röra min son mer', säger Sandra. 

Flera barn till akuten 

De ringde sjukvårdsrådgivningen 1177 och fick rådet att åka till barnakuten. Där arbetade man vid denna tidnings pressläggning med att stoppa blödningen och förbereda en eventuell operation av pojken". 

(tipstack till Erik S)

Tidigare blogginlägg om könsstympning:
Ny tung artikel mot könsstympning av pojkar
Könsstympning: låt vuxna människor bestämma själva

Att alltid stå på de "förtrycktas" sida

Seher Yilmaz är krönikör på sajten Nyheter24. Hon har tidigare skrivit krönikan "Män ger mig kväljningar" och hennes senaste krönika på sajten heter "Vi måste börja stå på kvinnornas sida". Hon skriver:

"I den patriarkala strukturen är kvinnor det förtryckta könet och därför bör det vara självklart att alltid ställa sig på kvinnornas sida".

Sedan ger hon exempel på rättsfall med män och kvinnor inblandade. Där menar hon att alla bör ta parti för kvinnorna. På grund av patriarkatet.

Denna svartvita världsbild bygger på en tro på en osynlig maktstruktur som delar in befolkningen i förtryckare och förtryckta, helt grundat på könstillhörighet. Jag kan tänka mig att Seher Yilmaz' världsbild redan har orsakat henne problem med att hantera relationer med män i hennes egen närhet.

Vi tar ett extremt tankeexperiment som exempel: Om Seher Yilmaz' pappa, bror, manliga kusin eller son skulle bli ihjälkörd på ett övergångsställe av en kvinnlig rattfyllerist. Skulle Seher Yilmaz då följa sina principer och ställa sig på kvinnans sida i den följande rättegången? Jag hoppas inte det.

Lika fel som att alltid stå på kvinnornas sida är det att alltid stå på männens sida. Det tycker åtminstone jag, som följer principen om alla människors lika värde.

Principen om alla människors lika värde krockar, som jag ser det, med föreställningen om osynliga maktstrukturer. Därför att föreställningen om osynliga maktstrukturer pekar ut vissa människor som särskilt klandervärda på grund av något som de är födda med.

Ett bättre förhållningssätt till människors olikheter är att sträva efter att bemöta och behandla alla människor lika, oavsett kön, hudfärg, etnicitet, sexuell läggning, funktionalitet, kroppslängd, allergier och så vidare. Att dessutom bekämpa rasism, sexism och konkret diskriminering, oavsett vem som drabbas.

Om detta kan man naturligtvis ha åsikter som skiljer sig från mina. Men jag tror att det skapas ett särskilt stort problem i Sverige när inflytelserika politiska och akademiska kretsar ser "osynliga strukturer" som "problematiserar vitheten" och gör "vita" till förtryckare och "icke-vita" eller "rasifierade" till förtryckta.

Därför att en övervägande majoritet av befolkningen i Sverige har ljus hudfärg och många reagerar negativt på att stämplas som särskilt ansvariga för "strukturell rasism" enbart på grund av sin hudfärg.

När vissa förmenta "anti-rasister" delar in befolkningen i "vita" och "icke-vita"/"rasifierade" så accepterar de dessutom en rasistisk världsbild.  Det riskerar att underblåsa rasism och skrämma över ett ökande antal människor till främlingsfientliga politiska rörelser. Föreställningen om "strukturell rasism" minskar inget förtryck utan springer i själva verket rasismens ärenden.

Dagens lästips:
Daddy's: Forskarlarm - "Barnen används som slagträ" (om extrema vårdnadstvister)
Certatio: Tavakoli vs. Ekeroth 1-0 (om svenskiranier, sverigedemokrater och en invandringskritisk webbsite).

Ryssland, Qatar och Lesotho toppar globala jämställdhetslistor

Förra månaden släppte World Economic Forum sin senaste jämställdhetsrapport, Global Gender Gap Report.

Jämställdhetsindex, Gender Gap Index, räknas ihop av en mängd faktorer som jämför kvinnors och mäns livsvillkor, som inkomst, förväntad livslängd och utbildning.

Om mäns livsvillkor är bättre än kvinnors så blir jämställdhetsindex lägre.

Ju bättre kvinnorna har det jämfört med män, desto högre blir jämställdhetsindex.

Om kvinnorna har det lika bra som männen inom ett område, så blir det högsta möjliga jämställdhetsvärde för det området.

Och om kvinnorna har det bättre eller mycket bättre än männen inom ett område, så blir det också högsta möjliga jämställdhetsvärde. Den räknemetoden är "mer lämplig för våra syften" än andra sätt att räkna, skriver författarna.

Ännu mer bisarrt blir det när de olika faktorerna jämförs var för sig, i Appendix D.

Ryssland får där högsta ranking för jämställdhet inom förväntad livslängd. Ryska kvinnor lever i snitt 65 år medan de priviligierade ryska männen lever i 55 år. I Nepal och Kuwait har männen fräckheten att leva lika länge som kvinnorna, så Nepal och Kuwait och några länder till får dela på en skamlig 119:e plats på listan.

Kazakstan får förstaplatsen för jämställda könsskillnader vid födsel. Där föds 106 flickor för varje hundratal pojkar som föds.

Qatar är mest jämställt när det gäller högskoleutbildning. För 5,6 gånger så många kvinnor som män studerar vid högskola och universitet i Qatar. Schweiz och Guatemala har däremot endast lika många kvinnor som män inom högskola och universitet och hamnar därför i den sämre halvan av den rankinglistan.

Lesotho är mest jämställt inom läskunnighet enligt rankinglistan, eftersom 30% fler kvinnor än män kan läsa i Lesotho.

Norge får topplaceringen för jämställdhet bland ministerposter eftersom 53% av ministrarna i Norge är kvinnor. Finland kommer bara på en tredjeplats med endast 50% kvinnor bland de finländska ministrarna.

Nästa år kanske könsskillnaderna inom hemlöshet, självmord, dödsfall på arbetsplatsen, utsatthet för mord och misshandel, och alkoholism jämförs av World Economic Forum. Då blir jämförelsen en riktigt rolig politisk satir.

Läs mer: The Good Men Project

Uppdatering torsdag: Rapporten nämndes i flera svenska tidningar för en månad sedan. Ingen av dem kommenterade hur underligt Gender Gap Index beräknas. Däremot var det flera artiklar som tycks sympatisera med rapportens syfte: att vinkla begreppet jämställdhet så att det framstår som endast en kvinnofråga.

Aftonbladet: Här är landet som är bäst för kvinnor
Aftonbladet: Ett systemfel att män har makten
SvD: Könsgapet minskar i världen
Feministiskt perspektiv: Inget land är jämställt än

Dessutom: knappt några engelskspråkiga medier har kritiserat metoden i rapporten. Läs mer i The Weekly Standard.

Liknande läsning som i detta blogginlägg hos Toklandet ("Jobbigt med frågor SR och Medievärlden?") och Jämställdhetsfeministern ("Ju fler kvinnor desto mer jämställt")

Internationella mansdagen

Idag är det Internationella mansdagen.

Organisationen IMD har valt temat "Keeping men and boys safe" för i år. Enligt Wikipedia finns följande fokusfrågor:

1. Skydda män och pojkar genom att minska mäns självmord. (min kommentar: 2/3 av självmorden i Sverige begås av män)
2. Skydda pojkar så att de kan bli morgondagens förebilder.
3. Angripa vår tolerans för våld mot män och pojkar. (min kommentar: en majoritet av misshandelsoffren i Sverige är män)
4. Öka mäns förväntade livslängd genom att skydda män och pojkar mot sjukdomar och dödsfall som går att förhindra. (min kommentar: mäns förväntade livslängd i Sverige är nästan fem år kortare än kvinnors)
5. Skydda män och pojkar genom att lyfta fram pappor och manliga förebilder.

Jag vill passa på att påminna om Bashflaks lista över viktiga mansfrågor från förra året:

1. Misandrin (mansföraktet) i svenska medier. Det är accepterat att demonisera och kollektivt skuldbelägga män som grupp i etablerade svenska medier. Detta måste börja ses som lika oacceptabelt som att demonisera kvinnor som grupp, eller som att demonisera etniska minoriteter som grupp.

2. Formell mansdiskriminering i svensk myndighetsutövning. Könsneutral lagstiftning är ett viktigt steg för att motarbeta detta.

3. Pojkarna halkar efter i skolan. Jag bloggade om det här nyligen.

Vänta er förresten ingen positiv uppmärksamhet om Internationella mansdagen i svensk nyhetsrapportering, i stil med hur Internationella kvinnodagen den 8 mars kommenteras.

Förra året hamnade Internationella mansdagen i total svensk medieskugga. Ett nyhetsprogram som jag såg på TV (minns inte vilket) valde däremot att lyfta fram att den 19 november var Toalettens dag.

Bloggat: Bashflak, Toklandet, PappaRättsGruppen, Certatio, OneWayCommunication, Daddys, Mr Galahad, HäxanMexan, FlyingMartin, Purre

Uppdatering: Smålandsposten, Helsingborgs Dagblad och Västmanlands Läns Tidning uppmärksammar Internationella mansdagen idag. Ett litet framsteg på mediafronten.

I Norge: Harstad Tidende, VG. I Danmark: Ingenting jag kan hitta. I Finland: en artikel i Svenska YLE som uppmärksammar manliga förebilder.
Engelskspråkiga sajter: Telegraph, Zee News, Times of India m.fl.

Doris Lessing om mansföraktet

I helgen gick nobelpristagaren i litteratur Doris Lessing bort. Hon blev 94 år.

Svenska Dagbladet intervjuar litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström om Doris Lessing:

Ebba Witt-Brattström berättar att hon var 19 år gammal när hon för första gången läste Doris Lessings "Den femte sanningen", som betraktades som en bibel bland europeiska feminister under 1960- och 1970-talet. Samma år gick hon med i feministgruppen "Grupp 8". Hon säger att hon rekommenderar unga kvinnor att läsa så mycket som möjligt av Doris Lessing. 

Jo visst. Så mycket som möjligt. Här är ett bra lästips om Doris Lessings syn på mansförakt inom modern feminism. Det kommer från ett reportage i The Guardian 2001 i samband med att hon föreläste på Edinburgh Book Festival (min översättning):

Romanförfattaren Doris Lessing hävdade igår att män var de nya tysta offren i könskriget, "ständigt förnedrade och förolämpade" av kvinnor utan att männen ens knystar i protest. 

Lessing, som blev en feministisk ikon med böckerna Gräset sjunger och Den femte sanningen, sade att en "lat och smygande" kultur har tagit tag i feminismen och frossar i att banka på män. 

Unga pojkar tyngs med skuld om deras könstillhörighets brott, berättade hon för Edinburgh Book Festival, medan energi som skulle kunna användas för att få ordentlig barnomsorg läggs på meningslös förnedring av män. 

"Jag är alltmer chockad över den tanklösa och automatiska smutskastningen av män som nu är  en sådan del av vår kultur att den knappt ens märks," sade den 81-åriga persiskfödda författaren igår. 

"Stora saker har uppnåtts genom feminismen. Vi har nu ganska mycket jämställdhet åtminstone inom löner och möjligheter, men nästan ingenting har gjorts inom barnomsorgen, den verkliga befrielsen". 

"Vi har många underbara, smarta, starka kvinnor överallt, men vad händer med männen? Varför måste detta ske på bekostnad av män? 

"Jag besökte en skolklass för nio- och tioåringar, flickor och pojkar, och en ung kvinna berättade för dessa barn att orsaken till krigen var männens medfött våldsamma natur". 

"Man kunde se de små flickorna, gödda av självgodhet och inbilskhet, medan de små pojkarna satt där ihopsjunkna, bedjande om förlåtelse för sin existens, i tron att det skulle bli mönstret för deras liv." 

Lessing sade att läraren försökte "fånga min blick, och trodde att jag skulle godkänna detta skräp". 

Hon tillade: "Detta sker i skolor överallt och ingen säger något". 

"Det har blivit en slags religion som man inte får kritisera för då blir du en förrädare mot den stora saken, vilket jag inte är". 

"Det är dags att vi börjar fråga oss vilka dessa kvinnor är som ständigt smutskastar män. Den mest korkade, dåligt utbildade och otrevliga kvinna kan smutskasta den trevligaste, snällaste och mest intelligenta man och ingen protesterar". 

"Män verkar vara så kuvade att de inte kan slå tillbaka, och det är dags att de gör det".

Vila i frid, Doris Lessing. Jag lovar att ta till mig av dina kloka ord.

Tekniska muséet: könsroller har ingen biologisk orsak

Tekniska muséet hävdar i en utställning att det inte finns någon biologisk komponent alls bakom skillnaden mellan flickors och pojkars beteenden:

"Du föds till ett manligt eller kvinnligt kön. Men du blir sedan flicka eller pojke genom den uppfostran som du får och vad som händer dig i livet. 

Till exempel behandlar vuxna människor flickor och pojkar olika. De ger pojkar och flickor olika kläder och leksaker. Vuxna förväntar sig också att pojkar och flickor ska vara olika. Allt detta och lite till påverkar sedan vad flickor och pojkar talar om, vad de gör, känner och vill få ut av livet. 

På det här sättet lär sig barn att bli flicka eller pojke. 

Flickor lever i en flickvärld där de kan mycket om och förstår mycket av sådant som de känner igen från sin flickvärld. Samma sak gäller för pojkar.

Flickor blir intresserade av kjolar och klänningar, för det känner de igen. Pojkar vill ha pojkkläder, för det känner de igen. 

Det är på samma sätt med barns leksaker. Vuxna ger flickleksaker till flickor och pojkleksaker till pojkar. På så sätt blir känslan starkare av att vara på ett särskilt sätt om man är flicka eller pojke. 

Flickors leksaker handlar ofta om hemmet, vård, omsorg och är riktade mot den egna personen. Pojkars leksaker pekar ofta på företeelser utanför hemmet, på krig, teknik, maskiner, hjältar och är riktade mot andra personer". 

Den norska dokumentärserien Hjernevask (som ännu inte har sänts i Sverige) visade att detta var en syn som framför allt spreds av norska genusvetenskapliga forskare. Forskare i biologi och psykologi som intervjuades menade istället att skillnaden i beteende antagligen var en blandning av miljö och biologi. Exempelvis kunde skillnader mellan pojkars och flickors beteenden påvisas hos mycket små spädbarn.

Barnen i min familj har fått både "pojk"- och "flick"-leksaker från början för att de fritt skulle kunna få välja vad de ska leka med. Dessutom har de gått i förskola där staten har bestämt i läroplanen att förskolan ska "motverka stereotypa könsmönster". Upp till kanske två års ålder lekte de till viss del med båda sorters leksaker, men sen tog det stopp. Numera är de själva väldigt bestämda med vilka leksaker och kläder de vill ha. Mina barns egna val krockar hårt med den statliga läroplanen för förskolan, kan man lugnt säga.

Även om det finns undantag med pojkar som leker med flickleksaker och flickor som leker med pojkleksaker, så tror jag inte på det som Tekniska muséet försöker tuta i sina besökare. Och jag tycker att läroplanen för förskolan borde befrias från ideologiska uppfostringsförsök. Låt barn vara barn, inte ideologiska försökskaniner.

Mustaschkampanjen Movember

En av mina favoritkällor till blogginlägg är Googles sökfunktion för nyheter. Där kan man även hitta intressanta nyheter som har hamnat i svensk medieskugga.

Många norska, danska, finländska och engelskspråkiga tidningar har uppmärksammat kampanjen Movember, som går ut på att belysa prostatacancer, testikelcancer och mäns hälsa i allmänhet.

Den som har skäggväxt på överläppen kan raka sig den 1 november varje år och sedan låta mustaschen växa månaden ut för att sympatisera med kampanjen. Alla kan stödja den på annat sätt och donera pengar. Movembers svenska site skriver:

"Män lever i genomsnitt fem till sex år kortare än kvinnor och fler än fem män i timmen dör i förtid av sjukdomar som potentiellt kan förebyggas. 

Det är tunga fakta, speciellt med tanke på att det inte finns någon biologisk orsak som gör män mer utsatta. Enligt forskningen skulle hälften av alla fall av cancer hos män kunna förebyggas med en mer hälsosam diet och livvstil. Orsakerna till det tillstånd som mäns hälsa befinner sig i är flera och komplicerade, men det råder ingen tvekan om att en viktig anledning är hur män tänker om sin egen hälsa. Förebyggande vård är någonting som många män inte ens överväger. Detta är något som Movembers Medvetenhets- och Utbildningsprogam jobbar hårt med att förändra. 

Medvetenhet och utbildning förändrar beteenden och attityder. De bryter gradvis ner barriärer, tar bort fördomar och skapar verklig förändring. Movember vill att män tar ansvar för sin hälsa, förebygger sjukdomar genom att ha en sund livsstil och förstår symptom och tecken både hos sig själva och andra, så att de vet när och hur de ska söka vård när det behövs".

Movember satsar även delar av de insamlade pengarna på forskning om cancer som drabbar män.

Det är också bra med kampanjer och organisationer som förbättrar livsvillkor för båda könen. Men med tanke på alla organisationer (Plan Sverige, Glöm aldrig Pela och Fadime, t.ex.) som mer och mer uteslutande fokuserar på kvinnors och flickors problem, så kan Movember vara ett bra alternativ eller komplement.

Många grupper, bland annat idrottsklubbar, har engagerat sig i Movember i det här landet, trots att kampanjen här har fått betydligt mycket mindre medial uppmärksamhet än i andra länder.

Goda nyheter om det svenska medieklimatet är däremot att det kommer allt fler vettiga texter i jämställdhetsfrågan från SvD:s ledarredaktion, som idag genom Sanna Raymans text har reagerat mot mansfientligt näthat på Twitter.

Bloggat om det som Sanna Raymans text handlar om: Genusdebatten, Toklandet

Livsnjutarfeminister och skrikfeminister

Uppsalatidningen UNT har just nu ett tema om feminism och en artikelserie om kvinnokroppen. På UNT:s site kan du gå in och rösta på vilken sorts feminist just DU är.

En feminist som skriver på temat heter Frida Norén. Hennes feministiska krönika är lite udda eftersom hon menar att många kvinnor i Sverige faktiskt har det ganska bra. Hon går dessutom i polemik med dem hon kallar för "skrikfeminister". Utdrag ur krönikan:

"Helt ärligt tror jag många kvinnor tycker det är kanon att leva år 2013. Vi kan välja den utbildning vi vill, lägga halva lönen på nagelvård, men samtidigt falla tillbaka i offerrollen när det passar. Ingen kräver att vi byter våra egna vinterdäck. Vi kan gå på Ladys night och tycka till om mäns kroppar precis som vi vill".

"Vi kan älta samma gamla grottmålningar av kvinnokroppen i all evig tid, men är det inte dags att vi tar ansvar för bilden av oss själva. Är det inte en självklarhet att vi kan vara kompetenta i det vi gör och i de vi är, trots att vi gillar läppstift från Chanel? Dessutom vet jag att det är många kvinnor som håller med mig när jag säger: Det finns bara en sak som är värre än byggjobbare som busvisslar - att de inte gör det".

Vad är detta? Kvinnor som klarar av att ta ansvar själva utan att skylla allt på männen och det patriarkala förtryckarsamhället? Kvinnor som kan tycka till om mäns kroppar (att män inte tillåts tycka till offentligt om kvinnors kroppar reagerar hon visserligen inte över)? Kvinnor som till och med njuter av okända mäns uppskattning?

Denna feministiska krönika kanske skulle kunna stå oemotsagd i en tidning i Kiruna, Västerås eller Kristianstad. Men Uppsala är, i konkurrens med Södertörn, Göteborg, Lund och Umeå, en ort som gör anspråk på att vara Sveriges högsäte för akademisk spjutspetsfeminism. Och UNT gör stort nummer av att en lokal feministisk bloggare, Karin Andersson, rasar mot krönikan med svordomar och pekpinnar.

Karin Anderssons "skarpa bloggsvar", som UNT kallar det, går ungefär ut på att Frida Norén och alla andra behöver läsa på mer om vad feminism är.

Hur som helst. Varför får just feminism som ideologi en sådan särställning och stor uppmärksamhet i svensk dagspress? På vilken svensk dagstidnings hemsida kan jag rösta på vilken sorts liberal, vilken sorts socialist, eller vilken sorts konservativ jag är?

Feminismen har helt enkelt blivit den officiella överideologin i det här landet, trots att en överväldigande majoritet av befolkningen inte kallar sig för feminister.

Uppdatering: Karin "Kajjan" Andersson svarar mig på sin blogg.

Fars dag

I dag är det Fars dag. Grattis alla pappor! Jag ringt min pappa och gratulerat honom och själv blivit firad  av mina barn med pussar och kramar. Några presenter vill jag inte ha, utan hellre en lugn, skön söndag.

Det jag framför allt önskar mig idag är att pappor ska ses som lika självklara föräldrar som mammor. Av myndigheter och av samhället i övrigt. Första steget vore att införa lika formella rättigheter, det vill säga, göra Föräldrabalken könsneutral.

Toklandet skriver om en extremistisk debattör som kallar Fars dag för "Stora förtryckardagen".

PappaRättsGruppen och Maukonen skriver om pappor och barn som inte får träffas på Fars dag på grund av att mammor och myndigheter inte tillåter det. Alex Schulman skriver fint i Aftonbladet om hur han saknar sin döda pappa.

Svenska Dagbladet har en anonym ledarkrönika som raljerar över de ideologiska stämningarna i Sverige kring Fars dag. Krönikan heter "Idag ska far ha obehag":

"[I] dag infaller slutligen själva dagen – Fars dag. Novembersöndagen då pappa ska skämmas över den heterosexualitet som en gång gjorde honom till far. Ja, Fars dag är dagen då fäder landet över bör sitta med böjt huvud och kontemplera varför spetsunderkläder finns och besinna att det mycket väl kan vara deras smutsiga tankar som skapat detta otuktiga plagg".

Men SvD:s kultursida vill problematisera pappor i litteraturen.

Expressen skriver om Fars dag som firas för en pappa som undgick döden med en hårsmån.

Även Mariel på Genusdebatten, FlyingMartin och Certatio gratulerar alla pappor.

En procent av befolkningen bakom mesta våldet

Kriminalvårdens generaldirektör skriver i DN idag:

"En ny studie från Kriminalvården visar att 1 procent av alla vuxna står för 63 procent av alla våldsbrottsdomar i Sverige".

Jag undrar hur ny den där studien egentligen är eftersom jag såg den siffran redan för ett år sedan. Jag har tidigare bloggat  om att en doktorand vid Lunds universitet har kommit fram till precis samma sak. Nyhetsbyrån TT skrev då:

"En procent står för 63 procent av brotten och samtliga våldsbrott begås av mindre än fyra procent av befolkningen. Eftersom det handlar om relativt få individer får det större genomslag varje gång man lyckas bryta våldsmönstret hos någon".

Tore Kullgren twittrar en kommentar till DN-artikeln:

"Dags att sluta skuldbelägga invandrare & män kollektivt?"

Svar: javisst är det dags. Skulden för våldet ska ligga hos våldsbrottslingarna, oavsett kön och etnicitet.

Om vi ska ta på oss genusglasögonen så ser vi i Kriminalvårdens statistik att 5,6 procent av de intagna i fängelserna är kvinnor. Det betyder att 94,4 procent är män.

Så om nu patriarkatet existerar, hur kommer det då sig att majoriteten av de intagna inte är kvinnor? Det borde ju patriarkatet ha sett till - om det hade existerat.

Påståendet om pojkars antipluggkultur sågas

Maj Götefelt är undervisningsråd på Skolverket och ansvarig för de nationella proven i år 3 och 6. Hon intervjuas av Lärarnas Tidning idag och avfärdar uppfattningen om att pojkars sämre skolresultat än flickors är pojkarnas eget fel:

Ibland anges en ”antipluggkultur” som förklaring till pojkars sämre skolresultat. Men det tror inte Maj Götefelt alls på. 

– Nej, jag tror inte man ska leta efter förklaringen där. Det är ingenting jag har träffat på vare sig som lärare själv eller bland de lärargrupper jag möter i arbetet med de nationella proven. Pojkar försöker göra lika bra ifrån sig på proven som flickorna. 

En förklaring kan i stället handla om att skolmiljön inte är lika anpassad för pojkar som för flickor, tror hon. 

– Skolan är en väldigt kvinnlig miljö och det kan påverka. Vi måste hitta fler förebilder som pojkar kan identifiera sig med bland lärare och pedagoger. Det gäller också att ha ett brett spektrum av undervisningsmetoder som lockar både pojkar och flickor, säger Maj Götefelt. 

Är det dags att göra om de nationella proven för att bättre passa pojkar, som man gjorde med högskoleprovet för att det bättre skulle passa kvinnor? 

– Vi arbetar ständigt med att utveckla de nationella proven så att de inte ska gynna eller missgynna någon grupp. Bland annat är vi noga när vi väljer texter till läsuppgifterna, att det ska vara både pojkar och flickor med och att texterna ska kunna intressera båda könen. Men det är möjligt att vi kan göra mer. 

Kloka och vettiga iakttagelser från Maj Götefelt. Jag hoppas att hon får stort gehör för sina synpunkter i Skolverkets arbete.

Även Tysta Tankar kommenterar artikeln.

Nu var det slut på de goda nyheterna för idag. För jag kan inte låta bli att kommentera Cirkus Ehrenbergs senaste föreställning i gårdagens Aftonbladet, Sveriges mest mansföraktande dagstidning.

Johan Ehrenberg ger i artikeln råd till män att de ska lyssna, förstå och inte ifrågasätta ordvalet när en kvinna uttrycker sig sexistiskt om män. Han ger rådet till män att läsa SCUM-manifestet som går ut på att män ska utplånas från jorden. Män bör läsa den, "öppna ögonen" och "skratta". Varför då? Jo:

Ångesten över att du är en del i manligheten minskar.

Johan Ehrenberg erkänner alltså att han har ångest över att han är en del i manligheten, men att ångesten har minskat.

Men den ångesten kommer nog snarare från hans egen kollektivt skuldbeläggande ideologi. Från en unken manssyn. Självklart har män med en unken manssyn ångest över att vara en del i manligheten.

För er som har missat det: Kimzha Bremer har bloggat om att organisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, kommer att sluta arbeta könsneutralt för att endast fokusera på flickor och kvinnor som utsätts för hedersförtryck. För annars blir GAPF av med sina statliga bidrag.

Ett års bloggande

Idag är det ett år sedan jag började blogga. Det skedde samma dag som, och på grund av att, Pär Ström skrev följande på SVT Debatt:

"Länge har jag betalat ett personligt pris för att jag på fritiden engagerat mig i samhällsdebatten på jämställdhetsområdet. När jag nyligen också har drabbats av hot har jag kommit till slutsatsen att priset blivit för högt. Jag avslutar idag min opinionsbildning för en balanserad syn på genus och jämställdhet".

En kort tid därefter meddelade Pelle Billing att även han skulle sluta sitt arbete med jämställdhetsfrågor. Marika Formgrens ledarartiklar om genusfrågor i landsortspressen har blivit sällsynta. Marika Formgren skrev då:

"Det här visar på ett allvarligt och utbrett problem i den svenska journalistkåren och kultureliten: Inom vissa ämnesområden råder total konsensus om vilken åsikt som är den 'rätta', och när någon uttrycker en avvikande åsikt leder det inte till debatt utan till att avvikaren ska mobbas till tystnad".

Ingen tycks just nu vara villig att betala det personliga priset för att bemöta mansföraktande fanatikers påståenden om män som förtryckare och kvinnor som offer på andra ställen än på nätet. Inte jag heller. Jag kan bara uttrycka beundran för dem som stod ut några år. Debatten existerar just för att de orkade.

För att tänka positivt en stund. I kölvattnet av det som hände för ett år sedan har bland annat denna blogg uppstått. Jag har själv fått ett nytt fritidsintresse, blivit bättre på att skriva och på att söka information. Bloggen har blivit ett sätt att kanalisera min vilja att förändra. Många av bloggarna i högerspalten har antagligen startats av liknande skäl. Våra röster har blivit fler, men de flesta av oss verkar anonymt. Hur framtiden blir för oss tänker jag inte spekulera i, men jag har svårt att tro att den snöboll som Pär Ström satte i rullning kommer att stanna.

Jag vågar mig däremot på en annan politisk gissning. Jag spår en ganska ljus framtid för Sverigedemokraterna efter bombdådet mot dem i Uddevalla i dagarna, men framför allt efter tårtattacken mot Jimmie Åkesson. Partiet har kommit till riksdagen för att stanna, vilket jag personligen beklagar.

Jag gissar att dagen för tårtattacken i framtiden kommer att ses som dagen när Jimmie Åkesson kunde ta ett försiktigt men avgörande kliv in i utkanten av den partipolitiska stugvärmen. Den mediala kritiken mot partiet kan komma att mildras på sina håll av journalister som inte vill bidra till att öka hatet mot folkvalda Sverigedemokrater. Gradvis, gissar jag, kommer partiet att börja ses som en naturlig samtalspartner i Riksdagen. Grattis, tårtkvinnan och tårtkvinnans fans.

Många av de fanatiker som nu, ljudligt eller bortom offentlighetens ljus, applåderar tårtattacken mot Jimmie Åkesson har inte mycket till övers för Pär Ströms yttrandefrihet. Jag tror att det är själva orsaken till att Maria Sveland och Mattias Gardell har försökt klumpa ihop islamfientliga rörelser med feminismkritiska röster. Jag tror att de önskar en samordning av bekämpningen. Via lagstiftning, via propaganda och vid behov via attacker från våldsamma politiska fraktioner på vänsterkanten.

Sverigedemokraterna har blivit för stora och härdade för att stoppas av propaganda, skamgrepp, våld och hot. Men Pär Ström lyckades fanatikerna tysta. De flesta av oss med liknande åsikter som Pär Ströms argumenterar därför tills vidare anonymt. Jag själv tänker fortsätta så länge som det känns meningsfullt.

Bloggat: PappaRättsGruppen, Toklandet, Johan Grå, Maukonen, Treve, EnStillaUndran, Kimhza Bremer

Humoristiska örfilar

Radiojournalisten Cissi Wallin skriver insiktsfullt om våld i reklam och populärkultur och vilken skillnad mäns våld och kvinnors våld bemöts med:

Just nu rullar en reklam i Radio1 där jag fortfarande sänder. Den är från Specsavers (optiker) och går ut på att en speed-dejtande man med dålig syn råkar läsa ”Patte” istället för Patricia på en kvinnas namnskylt. Detta gör henne så upprörd att hon örfilar honom. Och så avslutas reklamen med ”borde gått till Specsavers istället”. 

Är det okej att glorifiera och normalisera våld på det här sättet? Hade det varit ens möjligt att göra en klämkäck och ”kul” reklam där en man sopade till en kvinna? Såklart inte. Däremot fortsätter samhället i stort upprätthålla det ”skojsigt oskyldiga” i en örfilande kvinna. En arg kvinna som visar detta genom att ta till handflatan mot en man som just sagt eller gjort något enligt henne dumt = helt okej. 

I populärkulturen upprätts också den här örfilsprylen. Att det på något sätt är den starka, självständiga kvinnans vapen. You go girl! 

Jag tycker det är läskigt.

Jag håller helt med Cissi Wallin i denna fråga, oavsett om hon numera kallar sig för feminist eller inte. Jag bryr mig nämligen mindre om etiketter än om sakfrågor.

Reklam och populärkultur som glorifierar våld som bestraffning luktar 1900-tal. Oavsett vem som slår och vem som blir slagen.

Ny "Kapten Klänning" dömd till fängelse

Dags att åter bekanta sig med historien om 45-årige Jo*kim Furubl*d (*=a). En man i Göran "Kapten Klänning" Lindbergs tradition som offentligt har beskyllt män kollektivt för att behandla kvinnor illa.

Det visade sig vara en projektion av hans egna illdåd.

Nu har han dömts till två års fängelse för ofredande, grovt sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, försök till grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, sexuellt ofredande och barnpornografibrott.

En 13-årig flicka begick självmord i Kumla genom att kasta sig framför tåget efter att ha poserat för honom via webcam.

Källor angående domen: Sveriges Radio, SvD, Aftonbladet, GP.

Samma dag som flickan begick självmord, på Internationella Kvinnodagen den 8 mars i år, skrev han följande i sin numera nedlagda Facebook-grupp:

"Oj va tiden går fort i livet...för ca. 4 år sedan startade jag gruppen här på fb "Vi som har fått nog av män som behandlar kvinnor ill!" den gruppen hade över 6.000 medlemmar!!! Tack alla ni som har vågat tagit ställning!
Idag på den Internationella kvinnodagen känns frågan TYVÄRR fortfarande mer aktuell än någonsin! Olika former av trakaserier framför allt mot kvinnor...i egna relationer eller genom ex. Näthatet...verkar som vi män tycker oss ha rätten att behandla kvinnor som vi vill...Man kan verkligen fråga sig hur dessa män skulle reagera om det var deras egna mamma eller dotter... Respekten i vårt samhälle är under all kritik! Stå upp för varandra och behandla alla med respekt...o våga stå upp för dom som verkligen behöver det!
Krama era nära o kära en extra gång idag...sprid kärlek inte hat! (Gruppen finns kvar i nytappning pga att fb ändrade sina grupper...har ni lite tid över...så läs gärna inläggen...eller till o med joina gruppen"

Skärmdump nedan.

Läs mer hos Ann Helena Rudberg.

Ingenjörstidning utmålar män som problem

Tidningen Ingenjörskarriär, som drivs av Sveriges Ingenjörer och tidningen Ny Teknik, skriver på sin webbplats:

"Bristen på kvinnliga chefer beror inte på att kvinnor inte kan eller vill. Inte heller på att de inte lyckas bryta igenom glastaket. Det är männen som är problemet, enligt ledarskapsexperten".

Ingenjörskarriär citerar från en blogg som skrivs av Tomas Chamorro-Premuzic, professor i psykologi på University College London. Det är han som kallas "ledarskapsexperten".

Han sätter sin professorsheder i pant och påstår följande:

"Män över hela världen tror att de är så mycket smartare än kvinnor. Men arrogans och övertro på sig på sig själv har en negativ korrelation till ledarskapstalang".

Mansföraktet har verkligen slagit igenom på bred front i Sverige. Jag trodde att ingenjörstidningarna, med en majoritet manliga läsare, var en skyddad bastion för sådant. Jag trodde uppenbarligen fel.

Tänk er reaktionerna på Twitter och bland landets tidningskolumnister om tidningen Ingenjörskarriär hade skrivit att den låga andelen kvinnor bland chefer i allmänhet beror på en "kvinnlig antikarriärskultur". Eller om en tidning om medicinsk ohälsa skulle skriva om den höga andelen män bland självmordsoffer att "det är kvinnorna som är problemet".

Reinfeldt vill problematisera männens sexualitet

I dagens Expressen blir statsminister Fredrik Reinfeldt intervjuad om sexköpslagen. Han berömmer lagen men säger att han inte vill ha någon skärpning av den utan framhåller istället följande lösning:

– Genom att ta en bredare samhällsdebatt om mäns sexualitet och syn på kvinnor kan man få män att inse att sexköp alltid bygger på ett utnyttjande och att man därför måste välja bort det.

Fredrik Reinfeldt verkar ha tagit till sig föreställningen om att männen är förtryckare medan kvinnorna är offer.

Han osynliggör även manliga prostituerade och kvinnliga sexköpare. När det gäller unga prostituerade så är killarna som säljer sex fler än tjejerna i Sverige.

Intressant är att Fredrik Reinfeldts motsvarigheter i Norge har en helt annan syn på frågan. Tre av fyra norska regeringspartier i den nya högerregeringen är emot sexköpslagen. Så här sade Moderaternas systerparti Høyres viceordförande Bernt Høie till en norsk tidning tidigare i år:

- Lagen har inte haft den verkan som anhängarna sade att den skulle ha.

- Vår utgångspunkt har hela tiden varit vad som är bäst för kvinnorna och pojkarna som prostituerar sig. Vi var rädda för att ett förbud skulle göra de prostituerade mer beroende av hallickar och mer utsatta för våld. Det har tyvärr blivit så.

Liknande argument har framförts i Sverige, bland annat av beteendevetaren Louise Persson på SVT Debatt.

Men Fredrik Reinfeldt diskuterar inte sådant i Expressen utan vill hellre problematisera männens sexualitet.

Uppdatering dagen efter: Ny artikel på SVT Debatt: "Släpp det sociala stigmat – legalisera sexköp nu". Tänkvärd artikel förutom den mansföraktande slutklämmen.

Ökad tillströmning till mansjourer i Norge

I Norge är det sedan 2010 lag på att kommunerna ska erbjuda kriscentrum ("krisesenter") till män, kvinnor och barn som utsätts för våld inom familjen. Dessa kriscentra ska ha skilda avdelningar för män och kvinnor. Antalet män som har sökt sig till mansavdelningarna har ökat kraftigt, skriver tidningen Aftenposten.

Merparten av männen har utsatts av våld från sin nuvarande eller före detta partner. Men antalet män på mansjourerna domineras även av män med utländsk bakgrund och ett betydande antal av dem har utsatts för hedersrelaterat våld från sina föräldrar.

Tidningen Klassekampen intervjuar Wenche Jonassen, som forskar om män som utsätts för partnervåld eller annat våld inom familjen.

Hon menar att många av dessa män har svårt för att se sig själva som våldsoffer och att det tar lång tid för dem att söka hjälp. I de fall där barn finns med i bilden är männen rädda för att förlora kontakten med barnen om de anklagar partnern för våld. Dessa män var därför särskilt noga med att inte slå tillbaka, säger Wenche Jonassen.

Sverige har mycket att lära av Norge inom detta område, verkar det som. Det är hög tid att lyfta på några svenska skygglappar:

- Även män utsätts för omfattande partnervåld, eller våld i nära relation, som det även kallas.

- Även män drabbas av omfattande hedersvåld.

- Våld inom familjen kan därför svårligen förklaras med teorin om könsmaktsordning och patriarkat.

- Det är lämpligt att kommunen är huvudansvarig för att driva mans- och kvinnojourer. I Sverige driver ideella organisationer kvinnojourer med offentliga bidrag och här är mansjourer sällsynta. Det svenska systemet öppnar dessutom för att locka till sig ideologiska fanatiker till ideella kvinnojourer, vilket dokumentären Könskriget har visat.

- Att pappor som rapporterar partnervåld löper risk att straffas med att förlora kontakten med sina barn måste uppmärksammas och motverkas av inblandade myndigheter.

Bloggat: Daddys, Flyingmartin

Tidigare blogginlägg: Svenska män mer utsatta för partnervåld än kvinnor

Extra lästips: Janne Josefsson säger i en intervju att han "givetvis" tror att det existerar ett patriarkat.

Mannen som slutade ljuga

I helgen har jag läst ut Dan Josefssons tegelsten "Mannen som slutade ljuga" om den påstådde massmördaren Thomas Quick/Sture Bergwall och den numera avlidna psykoanalytikern Margit Norell..

Två av Sveriges främsta grävjournalister i modern tid (den andra är Hannes Råstam) har därmed systematiskt och lågmält dokumenterat en av Sveriges största rättsskandaler någonsin. Sture Bergwall har sedermera erkänt att han har ljugit om morden och friats från samtliga morddomar efter att Högsta Domstolen har beviljat resning.

I boken framgår det att Sture Bergwall fruktade för att bli utskriven från Säter till ett liv i otrygghet i det öppna samhället på 1990-talet. Hans lösning blev att hitta på att han hade begått mord och han belönades med att bli Säters nya kändispatient med generös utskrivning bensodiazepiner och andra droger.

Vad Dan Josefsson bidrar med till historien är att han visar varför folk trodde på Sture Bergwalls motsägelsefulla och uppenbart påhittade bekännelser. Förklaringen stavas Margit Norell, en karismatisk psykoanalytiker som handledde stora delar av gruppen kring Sture Bergwall som behandlade honom och fick honom fälld i domstol.

Margit Norells käpphäst kallas "återgestaltningsteori" eller "objektrelationsteori". Den går ut på att förklara psykisk sjukdom, trauman och illdåd med "förträngda minnen" av sexuella övergrepp i barndomen som en aktiv terapeut ska locka fram med suggestiva frågor och egna tolkningar.

Terapin ska pågå i många år och om patienten berättar om sexuella övergrepp i barndomen så bekräftas teorin. Om patienten inte berättar om sexuella övergrepp trots svår ångest i dagsläget så tyder det på att patienten förnekar de traumatiska minnena, enligt teorin.

Men modern minnesforskning visar att en aktiv terapeut som tolkar drömmar och ställer suggestiva frågor sannolikt istället planterar in falska minnen hos patienten, enligt forskningssammanställningen i boken.

Varför skriver jag om denna läsvärda bok på denna blogg, då?

För det första därför att återgestaltningsteorin har stora likheter med teorin om patriarkatet. Margit Norell och hennes lärjungar såg  sexuella övergrepp i barndomen överallt medan vissa feminister ser patriarkatet överallt. Teorierna utgör universella förklaringsmodeller som kan tillämpas på allt, eller åtminstone en stor del av, världens elände.

För det andra därför att en av de troende i Quick-sekten var försvarsadvokaten Claes Borgström, som även tror starkt på teorin om patriarkatet och som är ett av Socialdemokraternas starkaste kort inom jämställdhetspolitiken. Claes Borgström har av Dan Josefsson och Hannes Råstam försetts med en präktig dumstrut som blir svår att avlägsna. Claes Borgström är dock inte ensam i sin situation.

För det tredje därför att Margit Norells teori om "förträngda minnen" inte bara tillämpades i Quick-skandalen. Den tillämpades även i skandalen som kallas Da Costa-fallet på 1980-talet. En av aktörerna i denna skandal var forskaren och journalisten Hanna Olsson som var drivande i processen att smutskasta de åtalade i fallet offentligt. Enligt Hanna Olsson var Da Costa-fallet ett typiskt exempel på patriarkatet där män förgrep sig på och dessutom mördade en kvinna. Dan Josefssons bok gör gällande att Hanna Olsson var en av Margit Norells lärjungar och att det var Margit Norell som drev på Hanna Olsson att utkämpa sin offentliga strid i pressen och i sin bok.

Teorin om "förträngda minnen" som lockas fram av en ställningstagande psykoterapeut har fått ett hårt slag av Dan Josefssons bok, i tillägg till all den psykologiska minnesforskning som har förkastat teorin under många årtionden. Min förhoppning är att teorin snarast förpassas från rättssalar och terapisoffor till historiens sophög. Gärna i sällskap med teorin om patriarkatet.

Uppdatering, senare samma dag.

Psykoanalytikern Gunnar Thorell, som själv har handletts av Margit Norell under tre år, gör följande intressanta reflektion på sin blogg:

"Det är min uppfattning att Margit Norells typ av  handledning och terapi när det gällde Thomas Quick,  existerade i  flera  olika varianter, särskilt  inom socialtjänstens  kvinnodominerade familjegrupper. 

Inte sällan  gick den  hand i hand med en form av tidstypisk feminism,  med udden riktad mot ”männen” som potentiella förövare. Jag, som senare arbetade inom socialtjänsten i  Stockholms stad, fick genomlida flera sådana ”utbildningar”. 

Den falska utredning och fabulering  som blev synliga   genom Sture Bergwalls  erkännanden (och  i anklagelserna mot Obducenten o Allmänläkaren),  upprepades  menar jag,  i  en hel del felaktiga omhändertaganden av barn, i en hel del felaktiga  utredningar som ledde till anklagelser för incest,   i hel  en del  tragiska skilsmässor,  där män dömts  att förlora vårdnad efter  att ha utsatts för beskyllningar".

Dan Josefsson tycks har öppnat locket på en väldigt innehållsrik ask.

Mer läsning om "Mannen som slutade ljuga":
Dan Josefssons hemsida
Sture Bergwalls blogg
Ann Heberlein i Sydsvenskan
Jan Guillou i Aftonbladet
Dagens media
Magasinet Paragraf
DN
SvD
Corren
Litteraturmagazinet
Maukonen

Mer läsning om Margit Norell, hennes teorier och deras konsekvenser
De psykologiska teorierna bakom fallet Quick (Newsmill, 2012)
En terapimyt ur pleroma (catrine2009.blogspot.com, 2010)

Falskt faderskap

Videon här nedanför visar en ung kvinna som på en restaurang berättar för sin väninna att hon har ljugit för en man om att han ska bli pappa till hennes kommande barn.

Därefter kommer den beljugna mannen till bordet och filmen visar hur resturanggäster vid bordet intill reagerar. Ingen av dem avslöjar något för mannen.

Men de inblandade vid det första bordet är skådespelare. Scenen bryts och en man intervjuar gästerna vid bordet intill om varför de reagerade som de gjorde.



Enligt tidskriften Fokus är det i snitt ett barn i varje skolklass som har en annan biologisk pappa än den barnet tror. Men att lögnaktigt bli utpekad som far till ett barn går, tekniskt sett, att råda bot på.

En rimlig jämställdhetsreform vore att DNA-testa alla barn och föräldrar innan barnet föds (eller, i andra hand, vid födseln) för att bidra till att alla barn verkligen har de föräldrar de tror de har. Och för att bidra till att alla pappor verkligen är pappor till dem de tror de är pappor till.

Läs mer om falskt faderskap hos A Voice For Men
Pelle Billing: DNA-testa alla nyfödda!