En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

söndag 25 januari 2015

Tanja Bergkvist på rysk TV

Tanja Bergkvist driver en av de alla bloggar som länkas i högerspalten. I somras sände ryska RT ett avsnitt med henne. Se avsnittet!


torsdag 22 januari 2015

Lagligt att urinera stående i Tyskland


En domstol i tyska Düsseldorf har slagit fast att det är lagligt och avgiftsfritt att urinera stående i det egna hemmet. En hyresvärd nekades att tilldömas 1900 euro av en hyresgäst som anklagades för att ha förstört ett marmorgolv på toaletten i hans hyreslägenhet, skriver Spiegel Online och nyhetsbyrån TT.

"Trots den i sammanhanget tilltagande domesticeringen av mannen, är stående urinering fortfarande ganska utbredd", lyder domarens torra motivering. Domaren tillägger:

"Alla som fortfarande utövar detta tidigare dominerande beteende får räkna med att regelmässigt hamna i konflikt med - särskilt kvinnliga - samboende, men inte med frätskador på marmorgolv i badrum eller gästtoalett".

Att golvet inte tålde skvättande urin är alltså inte hyresgästens fel, enligt domstolen.

De som urinerar stående i Tyskland får alltså gärna fortsätta med det, även om det naturligtvis inte skadar att torka upp det som eventuellt skvätter utanför.

måndag 19 januari 2015

Fler män till biblioteken



Länsstyrelsen Norrbotten har satsat på ett nytt grepp för att få fler besökare. Det handlar om att män besöker biblioteken i mindre grad och läser mindre skönlitteratur än kvinnor.

Framför allt tror jag att det är lyckat om greppet riktar sig mot pojkar, som har sämre läsvanor än flickor. Satsa på att ta in litteratur som attraherar pojkar. Den intervjuande journalisten kommer också in på detta i inslaget i länken.

Att lära gamla män att sätta sig ner i läsfåtöljen tror jag är betydligt svårare.

fredag 16 januari 2015

Järnvägsstationen som patriarkatets knutpunkt


Jag sprang nyligen på en sammanställning av genusdoktorsavhandlingar från 2014. Många godbitar. Men en av dem var särskilt anmärkningsvärd, nämligen nummer 19 i uppräkningen. Det handlar om doktorsavhandlingen "Rum, rytm och resande" från Linköpings universitet (pdf). Sammanställningen sammanfattar:
"Avhandlingen undersöker järnvägstationer som fysiska platser och sociala rum ur könsperspektiv. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. Resultaten visar att järnvägsstationerna reproducerar könsmaktsordningen och att detta påverkar både män som kvinnor som vistas där".
En doktorand har alltså ägnat minst 4-5 år och flera miljoner skattekronor åt att besöka järnvägsstationer och komma fram till att "järnvägsstationerna reproducerar könsmaktsordningen". Doktorandens chef har planerat detta arbete och chefens chefer har godkänt det. Dessutom har en betygskommitté med externa granskare bedömt och skrivit under på att doktorsavhandlingen håller måttet.

Det var katten. Men det blir värre.

Doktorsavhandlingen sammanfattas på engelska. Det börjar med:
"Results from the study show that individuals in different ways are affected by gendered power relations that dwell in rhythms of collective believes and in shape of materialized objects that encounter the commuters when visiting the railway station. While the rhythms of masculine seriality contains believes of males as potentially violent, as defenders and as bread winners, the rhythms of female seriality contains believes of women as primary mothers and housewives, of women as primary victim of sexual violence and of objectification of women’s bodies as either decent or as sexually available to heterosexual men". 
Rytmer av könsmaktsordningen. Poetiskt.

Andra nedslag i avhandlingen:
"5.4.3 Urvalsmetoder
För att finna resenärer till studien använde jag mig av flera tillvägagångssätt. Vid ett tillfälle rekryterades en resenär efter ett spontant möte på Norrköpings station, en annan resenär kom jag i kontakt med när jag ringde runt till organisationer. Den övervägande delen av resenärer fann jag genom bekanta, bekantas släktingar, vänner eller kollegor". 
Vetenskapsteori, vetenskaplig metodik och statistik utgjorde uppenbarligen marginella inslag i doktorsutbildningen.
"Under intervjuerna fick resenärerna även i uppgift rita mentala kartor över de järnvägsstationer som de skildrade. En mental karta är en individs subjektiva skildring av ett visst geografiskt område".
Jag avstår från att kommentera detta.
"5.8.5 Min kropp som ett laddat redskap
Under de observationer som genomfördes före augusti 2011 var jag själv resenär. Då tog jag in järnvägsstationen med min egen kropp, inställd på att göra resan med uppmärksamheten riktad mot att hinna med min egen avgång (...)". 
Vad ska man säga?
"5.9 Analys av materialet
Analysen av materialet kan definieras som en 'kristallisering' (Richardson & Adams St.  Pierre 2005:962–963). Kännetecknande för en kristallisering är att materialet kan liknas vid en kristall som kan betraktas dels som en helhet, dels som sammansatt av flera ytor beroende på hur materialet vinklas. Reflektioner och återverkningar av andra material förstärker uttrycket. Här har de olika materialen använts för att på olika sätt fördjupa förståelsen för genusdimensioner i hur resenärer upplever järnvägsstationsmiljöer".
O-kej!
"6.2.1 Förseningar och den exotiserande, hindrande vita blicken
(...)
I teorikapitlet utvecklade jag hur Ahmed (2011) menar att samhället är normerat efter en vit fientlig blick som rasifierar, exotiserar och ser kroppar som inte uppfattas som vita som 'främlingar' eller 'nyligen anlända', även om de varit närvarande i rummet under hela sitt liv. I den ovan återgivna händelsen blir det tydligt att även jag använder mig av denna kollektiva blick, som jag lägger på kvinnan. Genom att beskriva henne som 'svart' och låta mig hänföras av hennes schal kan jag sägas såväl exotisera som rasifiera henne och betrakta henne likt en färgsprakande exotisk växt i förhållande till övriga närvarande på Norrköpings järnvägsstation".
Vänta nu, var det här en doktorsavhandling eller var det pinsamma bekännelser i en ovanligt flummig självbiografi?
"Då mannen lade sin 'vita blick' på kvinnan och förstod att hon var i mitt sällskap tycktes det som att även jag i hans ögon 'tog färg' och sjönk i status".
Mycket viktig iakttagelse. Nobelklass.
"Avståndstagandet visade sig i form av en avspisning genom att nämna att han var tvungen att gå på 'muggen'. Här tolkas uttalande innehålla avstånd i såväl klass- som genusserialitet. Genom att hänvisa till toalettbesök markerade han en gräns mot oss som kvinnor som i princip innebar att det var omöjligt för kvinnan att följa honom. Genom benämningen 'muggen', som är en benämning av lägre valör, tyckes uttalandet som ett klassmässigt nedsättande tilltal".
Ord och inga visor. Här kom både klassanalys och genusanalys med. Snyggt!

Jag slutar här, för att inte ge mina läsare ett alldeles för högt blodtryck.

Sammanfattande intryck av doktorsavhandlingen: Tyst, min mun, så får du socker.

Bloggat om doktorsavhandlingen: Tysta tankar, Jämställdhetsfeministern, von Mises-institutet, Fröken Missnöjd, Toklandet, Genusdebatten och särskilt Susanna Varis.

Avhandlingen har även blivit nyhet i danska dagstidningen Berlingske och föremål för krönika i norska Dagbladet samt i Göteborgsposten.

torsdag 15 januari 2015

Många män i historieböckerna



Vem har format historien? Några mer än andra. Till exempel dessa fem kategorier:

1. Statsöverhuvuden och regeringschefer
2. Inflytelserika kulturpersoner, tänkare och skribenter (inklusive religiösa)
3. Upptäckare av områden som tidigare var okända i Europa
4. Uppfinnare av extremt användbara saker
5. Hyfsat eller väldigt framgångsrika upprorsmakare

Väldigt få i dessa kategorier har varit bönder, trots att bönder har utgjort en stor andel av den historiska befolkningen i Sverige och världen. Ändå är det ingen som ifrågasätter varför inte fler bönder finns namngivna i våra historieböcker.

Däremot har det varit en stor nyhet i Sverige idag att få kvinnor är namngivna i skolans historieböcker. Mitt svar är att det historiskt sett har funnits få kvinnor, precis som det har funnits få bönder, bland dessa fem kategorier.

Undantag finns. Bondeledaren Nils Dacke är den enda historiskt kända bonde jag kommer på, på rak arm.

Bland kvinnor kommer jag på betydligt fler undantag: Drottning Victoria, Cleopatra, Drottning Kristina, Drottning Margareta, Heliga Birgitta, Margaret Thatcher och Selma Lagerlöf för att nämna några.

Genom tiderna har män dominerat både i samhällstoppen och i samhällsbotten. Då som nu. Kungarna och kejsarna var män, samtidigt som män vars namn har glömts tvångsrekryterades och dog på slagfältet. Män vars namn bara finns i dammiga arkivböcker dog i gruvorna och på andra farliga jobb. Vissa män var mäktiga ledare, medan andra var förbrukningsvara.

Så nu väntar jag bara på LRF:s kampanj om att vi måste ha in fler namngivna bönder än Nils Dacke i historieböckerna.

------
Uppdatering: Till och med utbildningsministern har engagerats i historieböckernas fåtal av namngivna kvinnor. Men bönderna, då?

Bloggat: Fröken Missnöjd, Toklandet, Genusdebatten

onsdag 14 januari 2015

Kvinnor drabbas värst när män sprängs av landminor



Landminor som spränger människor är ett ohyggligt problem i världens krigsdrabbade områden. Det är bra när det uppmärksammas. Samtidigt är jag tveksam till på vilket sätt FN har gjort detta till en genusfråga.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uttryckte följande förra året:
"Kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt hårt av landminor. De har olika behov när det gäller utbildning om risker. Och de får möta större utmaningar när en familjemedlem dödas eller skadas".
FN har dessutom släppt en skrift som heter "Genusperspektiv på landminor". Där står att läsa:
"Hittills har det internationella samfundet gett väldigt lite uppmärksamhet åt landminornas genusdimension. Det finns många retoriska uttalanden om kvinnor och barn som oskyldiga offer för landminor, men lite dokumentation, forskning och analys".
samt
"Kvinnor är ofta de som vårdar offren för landminor".
Så vad säger statistiken om offrens könsfördelning? FN-skriften ger oss några kända exempel:
"Till exempel har FN:s Minröjningstjänst rapporterat data från Kosovo från juni 1999 till november 2000 som indikerade 393 skadade varav 28 var kvinnor och 103 dödsfall, inklusive 3 kvinnor. En undersökning som genomfördes i Afghanistan visade att 3,6% av offren var kvinnor (juli 1998), och siffror från Kambodja visar att 9% av offren var kvinnor (februari 1999)".
Om vi då granskar siffrorna från källan, FN:s minröjningstjänst, så står det följande på dess hemsida:
"data visar att män och pojkar är mest utsatta för minor i Kambodja, och utgör 61% av offren"
Eftersom kvinnor utgjorde en bråkdel av minoffren i Kosovo och Afghanistan finns det anledning att misstänka att pojkarna och männen utgjorde majoriteten av offren där också.

Ändå drabbas kvinnor alltså så "oproportionerligt hårt" av landminor så att genusarbetet måste fokusera på deras vedermödor främst, enligt FN.

FN:s resonemang påminner en del om Hillary Clintons kända citat om att kvinnor drabbas värst av att män dör i krig:
"Kvinnor har alltid varit krigets primära offer. Kvinnor förlorar sina makar, sina fäder, sina söner, i strid".

FN-förbundets kampanj "Flicka"

Svenska FN-förbundet och företaget BodyShop har idag släppt ett gemensamt pressmeddelande angående kampanjen "Flicka".

Mina kommentarer till pressmeddelandet.
"I Afarregionen i nordöstra Etiopien är flickor särskilt utsatta för våld och diskriminering". 
Det vill jag se belägg för innan jag tror att flickor är värre drabbade än pojkar.
"Arbetet sker på samhällets alla nivåer och även män och pojkar involveras".
Jag hittar ingen information om det på Svenska FN-förbundets hemsida, men däremot annan information om normkritik, feministisk konferens och kvinnors rättigheter. Ska männen och pojkarna utbildas i feminism och normkritik?
"Att satsa på flickor är också ett av de bästa sätten att bekämpa fattigdom och skapa utveckling".
Feministisk voodoo-ekonomi som ingen annan än de djupt troende tror på. Olika ekonomer har olika syn på hur man bäst bekämpar fattigdom.

Nej, jag tror mer på fredspristagaren Malalas filosofi att jobba för alla barns rätt till exempelvis utbildning, oavsett kön. Tyvärr verkar inte den filosofin ha något påtagligt stöd inom den svenska ideella biståndsbranschen.

Relaterat: "Därför är det ok att 59 miljoner pojkar inte får gå i skolan" (Jämställdhetsfeministern).

måndag 12 januari 2015

Kvoterande musikfestival gick i konkurs

Musikfestivalen UxU (uttalas "you-by-you") i Umeå har ansökt om konkurs, rapporterar SVT. Festivalen har 2,6 miljoner kronor i skulder trots stora bidrag från skattemedel, och skulderna har blivit ett ärende hos Kronofogden.

En av festivalens käpphästar har kallats "jämställdhet", och det ordet ska här tolkas i betydelsen "könsräkning" eller "kvotering".

I en bidragsansökan skrev UxU:
”Bristen på jämställdhet inom livebranschen är ett faktum. Varje sommar när festivalaffischerna sitter på plats är det lätt att konstatera; männen dominerar listan över artister som uppträder på i princip alla svenska festivaler. 
… Därför är ett av festivalens kärnvärden jämställdhet. I praktiken innebär detta att vi strävar efter en så jämn könsfördelning som möjligt bland alla som arbetar med festivalen såväl som bland akterna som uppträder under festivalen.”
Detta uppnåddes också i somras, skriver portalen Jämställd festival. Påfallande många akter hade dessutom en feministisk prägel.

Nu tror jag inte att manliga artister nödvändigtvis är mer lönsamma för musikfestivaler. Det finns många populära kvinnliga stjärnor som exempelvis Lady Gaga, Beyonce och alla kvinnor som är nominerade till P3 Guld-galan.

Jag tror istället att det är viktigare att se till musiken och dragningskraften på publiken än att se till könet hos artisten.

"Sveriges mest lönsamma festival" enligt SvD är för övrigt Sweden Rock Festival, som inte alls har könsräkning som signum.

Relaterat blogginlägg: Könskvoterade bolagsstyrelser är knappast mer lönsamma

lördag 10 januari 2015

Genusraseri mot ny barnsång



Ovanstående barnsång är nyskriven för SVT:s Barnkanalen som jag annars har haft många åsikter om. Här tycker jag att Barnkanalen gör något bra, som avdramatiserar det som de allra flesta har mellan benen. Jag har visat klippet för mina barn och de gillar sången. Låten framförs av Busbandet.

Nu skriver SVT att de har drabbats av en "snipp- och snopp-storm", och bolaget tar upp de vanligaste invändningarna från dem som protesterar. Låtskrivaren själv kallar reaktionerna för "extrema".

Invändningarna tyder på att sången främst har två typer av kritiker. Sexualmoralisterna och genusgänget. Inga ovana sängkamrater, alltså.

Här är invändningarna från genusgänget:

"Jag är besviken på att låten känns heteronormativ".

"Det finns många utan snippa, som identifierar sig som kvinnor och många utan snopp som identifierar sig som män. Varför sjunger han i låten att flickor har snippor, när det inte stämmer? Varför är låten transfobisk?"

"Är det inte tråkigt att snoppen har mustasch och snippan har ögonfransar. Det är så tydligt att ni använder rådande könsnormer och blandar ihop kön med genus".

Vad ska man säga? Det går inte att ta upp allt i en barnsång. De flesta människor är heterosexuella. De flesta människor är inte transpersoner. De flesta som har mustasch har även snopp. De flesta som målar sina ögonfransar har även snippa.

Så alla genusgeneraler, sätt igång och skriv era egna normkritiska barnsånger.

Bloggat: Tysta tankar

Uppdatering: En SvD-krönikör sällar sig till genusgänget. En Aftonbladet-kolumnist sällar sig till sexualmoralisterna.

fredag 9 januari 2015

Medielogik om mans- och kvinnodominans i kultur

Göteborgsposten skriver om manlig dominans bland Guldbaggegalans nomineringar:
"Att enbart män – förutom två hen – gör upp om årets tunga kategorier bästa film, regi, manus och foto känns dessutom oerhört trist att behöva konstatera. Var är genustänket nu, eller är den svenska filmbranschen precis så här macho?"
I december skrev samma tidning om kvinnlig dominans bland P3Guld-galans nomineringar:
"Den kvinnliga dominansen vid P3 Guld-galan i januari kommer att vara direkt förkrossande. Nio av de tio nominerade till galans kanske mest intressanta respektive tyngsta pris – årets nykomling och Guldmicken för årets liveakt – är kvinnliga artister".  
"Det är ingen slump. Inget resultat av någon välvillig kvotering. Det är bara helt rätt". 
Sådan är dagens svenska medielogik.

torsdag 8 januari 2015

Feministisk separatism i Saudiarabien


Rosa Parks gjorde sig känd i USA genom att som svart kvinna vägra ge upp sin sittplats till en vit man i en buss. Hon blev en del av medborgarrättsrörelsen som gick ut på lika rättigheter och lika spelregler oavsett medfödda attribut.

Men vissa feminister och religiösa fundamentalister strävar efter olika rätt och olika spelregler beroende på kön. Inom feminismen kallas en del av det fenomenet för "separatism". Nätet kryllar av exempel där feministiska kvinnor vill vistas mansfritt. Kvinnoforum, kvinnofester, kvinnoklubbar och så vidare.

Idag har Aftonbladet en feministisk nyhet från Saudiarabien. Landets statliga flygbolag tänker nämligen börja separera kvinnor och män på flygplan.


Ibland möts olika ideologier i de mest otippade sammanhang.

onsdag 7 januari 2015

Parisdådet skylls på maskuliniteten

Idag har ett vidrigt terrordåd inträffat i Paris. Hittills har minst tolv människor, varav flera serietecknare, journalister och poliser, dött i en attack mot satirtidningen Charlie Hebdo och de tre maskerade gärningsmännen uppges ha ropat islamistiska slagord. Den Lyon-baserade tidningen Le Progres uppger att de har identifierats och tidningen namnger tre misstänkta män. SVT har infiltrerat en sverigebaserad islamistgrupp på Facebook där dådet idag hyllas.

Men även andra politiserar terrordådet. Här är tre exempel från tidig kväll samma dag som terrordådet genomfördes:


Notera att den sista tweeten har 114 retweets och 138 favoritmarkeringar.

Mina sakinvändningar mot detta står i blogginlägget "Det finns terrorister av olika kön" där jag tar upp Leila Khaled, Ulrike Meinhof och andra terrorister utan känd koppling till maskulinitet.

Min allmänna invändning är att det är djupt osmakligt att koppla detta terrordåd till könstillhörighet. Mina tankar går till offrens anhöriga och jag hoppas att gärningsmännen snarast grips.

tisdag 6 januari 2015

Malala kallar sig inte feminist


Malala Yousafzai från Pakistan tilldelades Nobels fredspris år 2014. Hon är en synnerligen värdig vinnare och hon ger upprättelse till ett pris som tidigare har nedsolkats genom att tilldelas diverse krigsförbrytare. Malala har gjort sig känd genom att kämpa för barns rätt till utbildning, oavsett kön. Läser man hennes Nobeltal ser man att det är just detta hon brinner för. Barns mänskliga rättigheter. Hon ser rätten till utbildning som ett sätt att skapa fred. I hennes eget hemdistrikt har kampen framför allt gällt flickor, som där diskrimineras på grund av kön.

Samtidigt har Malala blivit något av en feministisk ikon. Metro, Veckorevyn och Feministiskt Perspektiv skrev alla att Malalas fredspris var en av 2014 års absoluta feministiska höjdpunkter. Google ger 404.000 träffar på orden Malala och feminism. Många sajter påstår att Malala är feminist, men man hittar aldrig något direkt citat av Malala där hon bekräftar detta.

Tvärtom, så skrev Good Magazine i oktober:
“'Would you consider yourself a feminist?' Farrow asked. 'Well, I fight for women’s rights,' Yousafzai began, 'and I believe everyone has equal rights as men have.' She then meandered, reiterated her stance on education for all, and after a minute or two, concluded a rousing speech without answering the question. 
Horrified, I realized that Yousafzai, the great emissary who emerged from near-death to fight for the rights of girls around the world, was not going to proclaim herself a feminist”. 
Malala undviker alltså själv etiketten feminist. Antagligen med goda skäl.

Bloggat om Malala, hennes åsikter och fredspriset: Genusdebatten, Löjesguiden

måndag 5 januari 2015

Patriarkatet tvingade kolumnist att skriva om kvinnas utseende


Jenny Nordberg skriver i SvD att hon är intresserad av blivande moderatledaren Anna Kinberg Batras utseende. Jenny är såpass intresserad av Anna Kinberg Batras utseende att hon skriver en hel kolumn om det.

Nej, inte en hel kolumn, förresten. En liten del av kolumnen ägnar hon åt att kritisera att kvinnliga politiker får sitt utseende kommenterat istället för sina gärningar. Och tillägger:
"Ring sedan patriarkatet och fråga varför det blev så".
Tyvärr står inget telefonnummer angivet till patriarkatet, så det blir inget telefonsamtal. Och jag får rådbråka mitt eget inre istället.

Färdig:

Jag struntar fullständigt i hur Anna Kinberg Batra ser ut. Hon får lika gärna se ut som en handlingskraftig ledare eller som en kruka persilja om hon vill, och jag kommer ändå inte att rösta på henne. Det beror inte på utseendet, utan på politiken.

Och kolumnisten som skyller sin egen utseendefixering på patriarkatet, vad ska man säga? Kamma dig, skaffa en ryggrad, gräv där du står, lev som du lär, och sluta ägna dig åt det du själv tycker är dåliga skriverier.

(fler kommentarer till denna artikel hos Löjesguiden)

Susanna VarisToklandet, Susanna Mannelin och Adam Cwejman har skrivit om en snarlik historia. Den handlar om debattören Lina Thomsgård som efterlyser lagar som tvingar henne att flytta från kulturelitens Mecka, Hornstull i centrala Stockholm, till något mindre fashionabla Barkarby. För att minska segregeringen.

Mitt råd i det fallet är liknande: gör slag i saken, Lina. Byt din fina lägenhet i innerstaden mot en annan i förorten. Ge mellanskillnaden till välgörenhet.

För det kommer ingen sådan lag. Det kommer att bli en evinnerlig bortförklaring till varför man som kulturelitperson känner sig ständigt förtryckt och eländig men lever ständigt privilegierat.

Till sist vill jag kommentera Fredrik Virtanens kolumn "Krismän befrias av feminism" i Aftonbladet. Han skriver att han hoppas att kvinnliga rollfigurer i Hollywood "befriar männen från manligheten".

Men inte heller det kommer att hända, liksom i de övriga två beskrivna fallen. Så greppa styrspaken i ditt eget fordon, Fredrik. Gör dig själv till "det revolutionära subjektet", som en marxist skulle kunna uttrycka det, och befria dig själv från den där skavande manligheten. Ju förr och ju grundligare desto bättre.